Sweden’s Failing Welfare State

FeaturedSweden’s Failing Welfare State

In a debate article in Sweden’s biggest newspaper Aftonbladet on New Year’s Eve 2020, Prime Minister Stefan Löfven, admits that the covid-19 pandemic has revealed the deep deficiencies in the Swedish society. Not surprising . At the end of February 2021 12,713 people in Sweden has died from the illness, that’s about 1,270 per million inhabitants compared to 121 in Finland and 121 in Norway.  

The question is why the difference. A report released earlier this year by the Swedish Covid-19 Commission points to Sweden’s failing universal healthcare.  Especially failing  in protecting older people. Almost 90 % of the people who died in Sweden was 70 years of age or older and most of them lived in service accommodation. The report concludes that there are structural shortcomings in eldercare and that providers were unprepared and ill-equipped to deal with the pandemic due to, among other things, fragmented organization and lack of medical expertise. 

 “The overall assessment is that the Swedish strategy, regarding elderly care, has failed,” Jimmie Åkesson, the leader of the Sweden Democrats, wrote on Twitter. “It is a tragic story about how people in Sweden in 2020 died unnecessarily.”

In the beginning of December the country’s statistics agency, said Sweden recorded the second deadliest month. The death toll in the country of 10 million was only eclipsed by the Spanish Flu pandemic of 1918.

However, according to Prime Minister Löfven, Sweden has not only failed in universal healthcare , the government has also failed in protecting its citizens against rampant criminality and violence. 

” You should be able to trust the Swedish system, when you call the police, become sick, are old or giving birth to your child”, Löfven said in his debate article.

Food for thought for the Biden Harris administration maybe? President Joe Biden has among other things called for giving every American affordable healthcare , building on Obama Care and getting rid of private medical insurance. His running mate Kamala Harris has not explicitly talked about defunding the police although many demonstrators this summer said so. Instead she has talked about ‘reimagine’ public safety 

We need to reimagine how we are achieving public safety in America,” she said in early June 2020 in an episode of the TV program The View. “To have cities where one-third of their entire budget is going to policing but yet there is a dire need in those same cities for mental health resources, for resources going into public schools, for resources going into job training and job creation — come on. We have to be honest about this.”

Maybe it is time for the Biden Harris administration to ponder Swedish Prime Minister Stefan Löfven’s latests debate article.

Copyright 2021, Caroline Calais. All rights are reserved


Greta Thunberg and our environment – a reflection

FeaturedGreta Thunberg and our environment – a reflection

 Last week’s climate and environmental events could not have been spent more differently. For while Swedish 16-year old climate activist Greta Thunberg held a speech to UN and got together with her loud cliques in New York and Montreal for a climate protest , Swedish Crown Princess Victoria brought her 7-year old daughter, Princess Estelle, out on an excursion in the Swedish woods near Hagaparken, Stockholm, spending ‘World Cleanup Day’ picking up trash left by careless visitors.

“It is very important for us all to help out and clean up our environment”, the Crown Princess said in Swedish TV . “It is a lot of trash out there”. 

I remember doing the same as a child. People visiting our beautiful island Gräsö summertime left tons of litter behind. Waiting in line in their vehicles to take the ferry over to the mainland, for example, they not only left their cars run idle, they also threw out their trash. Used dipers, beer cans, candy wrappers and other more unmentionable trash littered our roads, woods and beaches. 

The answer to this environmental hazard was to let the school children in grade 1 to 6 on the island — all 50 of us — yearly spend a so called “sports day” picking up litter. It was disgusting. Still, we learned a lesson these warm and smelly September days — the importance of being a good steward of our environment. To this day I never let my car run idle – not even in 100 degree Texas heat –  litter or let my shower run on full capacity when shampooing my hair.

Greta Thunberg and her school friends have learned how to protest, create hashtags and take selfies with politicians and celebrities.  In New York, Greta urged the world to ‘wake up’ saying that we are facing the biggest human crisis ever.  

 ” This is not something you can package and sell or ‘like’ on social media”, she said in her speech

Kind of ironic for a girl whose road to celebrated climate hero never would have happened if not for social media. On page 224 in the book ‘Scener ur Hjärtat’ (Scenes from the Heart) written by Greta, her dad Svante Thunberg, mom Malena Ernman and sister Beata, it is pointed out how powerful a little girl with an Instagram account and a picture of a polar bear would be. “ A defender of our security as efficient as all the world’s armies put together”. Exactly how the family planned to achieve this goal is explained in the the second edition of the same book.

 It starts early on August 20, 2018, only 3 days before the launch of the book ‘Scener ur Hjärtat’ (Scenes from the Heart). Greta bicycles to the Swedish Parliament with her dad following close behind carrying her homemade cardboard box sign. Once situated outside the Parliament Greta asks people walking by to take her picture and share it on social media. One of the people that are happening to walk by this day is PR-expert and entrepreneur Ingmar Rentzhog. Rentzhog’s tech startup ‘We Don’t Have Time’ aims to create a social media platform focused on climate change. 

Strangely enough, the journalist Anders Hellberg from the environmental magazine ‘Effekt’ also walks by the Parliament this day, followed by a documentary filmmaker. It does not stop there. All major Swedish newspapers run the story of 15-year old Greta’s spontaneous school strike for the climate. And the Swedish ambassador in Paris promotes Greta and the book (today translated into several languages) on the embassy’s Twitter feed. 

There is no doubt that Swedish politicians and Swedish mainstream media have done their best to launch Greta as the latest Swedish export product. It might be needed. Sweden, by many seen as a beacon of light and social innovation, an example on how to solve and deal with societal problems in a fair way is today plagued with rampant gang violence, a deteriorating welfare system and failure to integrate recent migrants. A parallel society has emerged and according to police reports Sweden has 60 vulnerable areas, 23 of them especially vulnerable.

So even if it is true what Greta’s mom Malena Ernman writes in the book on page 43, that Greta is one of few people (in the world) that can see carbon-dioxide emissions with her naked eye, I’m pretty sure that Princess Estelle is one girl growing up to be a good steward of the environment.

Copyright 2019, Caroline Calais. All rights are reserved

#MeToo and Intersectional Feminism

#MeToo and Intersectional Feminism

Many months later and the #MeToo movement is going strong. But I have to admit, many times the stories rubs me the wrong way. In Sweden a bunch of women, for example, yelled sexual harassment because they had to wear skirts at a trade show! It infuriated me, it minimizes the experience of women that really have been abused! Like myself. In my mid twenties I had a new job and a new boyfriend in Stockholm. We planned to get married and had just bought an apartment. One Friday evening working late I was sexually assaulted by a colleague at my office. I told my boss and my boyfriend. The result? I got fired and my boyfriend walked out on me leaving me with the apartment and mortgage . 

Today the Swedish government, according to themselves, has the first feminist government in the world. But it is not about universal sisterhood or spreading sexual equality around the world. It is ‘intersectional feminism’ an academic concept sensitive and culturally relative, recognizing that so-called victim groups, usually people from less feminist minded cultures, are higher up on the grievance ladder than women.

This brand of feminism exists in the US too, but nowhere has intersectional feminism become as huge as in Sweden, internalized and endorsed by the political and cultural establishment. In March 2018, for example, a Muslim man was acquitted of an alleged assault against his Muslim wife with the motivation that it was not uncommon for a woman to falsely claim they had been assaulted in order to get an apartment. The judgement also said that the man came from a better family than the woman, and that she should have resolved the dispute in her family and not go to the police in the matter of spousal abuse.

The judgement is not unique. A Swedish court ruled against the parental rights of a female Swedish citizen and handed over her Swedish citizen children to the Iraqi husband she married as a 13-year old. This despite Swedish law outlawed forced marriages in 2004 stating that a person have to be 18-years old to get married, even if the marriage is entered into abroad.

It doesn’t stop there. According to Swedish government statistics from ‘Nationella Trygghets Rådet’ 1.4% of women 16-24 years old had been victims of sexual assault in 2012. In 2016 4.1% in the same age group had been victims of sexual assault, a 300% increase.

So please, don’t ever equate wearing skirt at a trade show with sexual harassment!

Intervju med Caroline Calais – Från Gräsö till Dallas – ”You have to roll with the punches”

Intervju med Caroline Calais – Från Gräsö till Dallas – ”You have to roll with the punches”

Nedan finns en intervju med Caroline Älvebrink Calais, som föddes och växte upp på Gräsö och nu bor i Dallas Texas USA. Vägen dit är kantad av äventyr av olika slag. Caroline fick ett batteri intervjufrågor av mig skickade till sin mejl och har sedan skrivit en sammanhängande berättelse.
Samtliga bilder är från Caroline Älvebrink Calais’ privata arkiv. Bilden på Caroline som fotomodell är från Damernas Värld.

”Den största kulturkrock jag upplevt i mitt liv”
Jag är född och uppvuxen på Gräsö, och fick större delen av min grundutbildning i Östhammars kommun, dels på Gräsö skola och sedan vid Frösåkersskolan i Östhammar. Gymnasiet gick jag dock i Uppsala, en 3-årig humanistlinje vid Lundellska skolan, eller ”Skrapan” som den kallas. Jag tror den flytten var den största kulturkrock jag upplevt i mitt liv. Jag var blyg och tystlåten och helt plötsligt var det bilar och bussar överallt och massor av folk.  Jag hade förstås besökt både Uppsala och Stockholm vid många tillfällen, men att bo i en stad var helt annorlunda från min uppväxt på Gräsö där jag gillade att vara ute i naturen; ta båten ut på sjön eller springa omkring i skogen.

Jag ska bli fil.kand! Eller fotomodell?
Jag tyckte om att bo i Uppsala och efter gymnasiet kunde jag bara tänka mig en sak – att fortsätta studera vid Uppsala universitet. Tanken var inte ny. Jag var 9 år när jag sa till min pappa: ”Jag skall bli fil.kand”. Jag visste nog inte vad det betydde men jag var helt inriktad på att studera vidare. Så, när jag efter gymnasiet blev upptäckt av en talangscout och fick ett kontrakt med den kända modellagenturen Elite i Paris hamnade jag i ett dilemma. Studera eller vara fotomodell? Jag försökte naturligtvis göra båda sakerna, men när modellagenturen argt började vifta med kontraktet och sa att jag inte fick, ilsknade jag till, flög tillbaka till Sverige, och började läsa sociologi vid Uppsala universitet samtidigt som jag jobbade som fotomodell i Stockholm.
Det var bra med extra pengar om än komplicerat ibland. Vid ett tillfälle kom jag inspringande på ett seminarium i statskunskap vid Skytteanum i full makeup och med lockar i guld som Björn Axén, drottnings Silvias hårfrisör, skapat. Det väckte onekligen en del uppseende och om det var det tillfället eller ett annat som ledde till att jag blev förföljd av stalker, och mordhotad, vet jag inte. Hur som helst  kändes det skönt när jag gjort klart min utbildning, flyttat till Stockholm och fått ett bra jobb i strategisk marknadsföring på Texas Instruments i Kista.

Giftermål i Gräsö kyrka och militärkupp i Venezuela
I december 1991 gifte jag mig med Mikael Torres Calais i Gräsö kyrka. Ett par månader efter vår vigsel fick min man, som var en hyfsat spansktalande KTH-utbildad ingenjör och säljare på Ericsson, erbjudandet att bli chef för en Ericssons mobildivision i Caracas, Venezuela – ett land där Ericsson haft kontor och gjort affärer i nära 100 år.  ”Vad tycker du?” frågade han. ”Klart vi åker”, sa jag, som börjat tröttna på TI och ville göra något nytt och spännande. Och riktigt hur spännande blev jag varse efter bara någon månad i Venezuela, när jag en tidig morgon vaknade av något som, i mina öron, lät som automatvapen och kulsprutor. I nästa sekund ringde våra telefoner. ”Det är militärkupp, sätt på TV:n och håll er inne”, ropade min nya vännina Lilia, en peruanska gift med en dansk. På Mikaels mobil upprepades samma meddelande av en av hans underchefer med tillägget att det var stridsvagnar ute på gatorna i staden Valencia där han befann sig. På TV:n var mycket riktigt Hugo Chavez’ rebeller – kulspruteelden som väckt mig kom från en TV-station nära där vi bodde. I en fjärde kanal satt president Carlos Andres Perez och sa att ”allt var under kontroll och det var ingen fara”.

Det var onekligen dagens ‘understatement’, jag stod på ett tak med mobiltelefonen till örat och Radio Uppland i andra änden när Bronco-plan började fälla bomber över presidentens hem, som inte låg långt ifrån oss, samt en mindre flygplats, La Carlota, någon kilometer ner i dalgången. Kommer fortfarande ihåg hur stora rökpelare bolmade upp.  Det skrämde slag på min pappa som  satt i bilen i Öregrund och väntade på Gräsöfärjan och lyssnade på Dagens eko. Helt plötsligt hörde han min röst, den mer eller mindre sista kommunikationen som kom igenom från Venezuela innan rebellerna tog ned alla sattellitlänkar och isolerade landet.  Men det var över på någon dag och efter att tusentals människor dött. Alla militärer hade inte hoppat av utan stödde fortfarande presidenten. Det var en skrämmande upplevelse och ett slags uppvaknade.  Som svensk upplever man sig komma från ett neutralt och fredligt land och man tror att detta skyddar en även ute i andra länder. Det är inte så, ingen känner till eller bryr sig om Sverige, och du måste kunna ta hand om dig själv. Så under våra tre år i Venezuela hade jag alltid bilen fulltankad, en liten väska packad och en bunt dollar i kassaskåpet.

Caracas i Venezuela

Från Venezuela till Texas – vill jobba men får inte
I början av 1995 blev Mikael förflyttad till Ericssons amerikanska huvudkontor i Dallas, Texas. Det var svårt i början. Mikael hade ett skrivbord och kontor att gå till – jag hade ingenting.  Jag hade varit väldigt aktiv i Caracas. Dels skrev jag för Svenska Dagbladet men jag var också aktiv inom en välgörenhetsorganisation, American-Venezuelan University Women, som sysslade med utbildning för barn i slumområden. I USA fick jag inte jobba och inte skriva åt SVD. Advokaterna sa att jag riskerade ett framtida grönt kort om jag bröt mot reglerna. Jag fick befinna mig i landet, men bara för att jag var gift med en executive chef på ett internationellt företag.

Volontär på sjukhus och studier vid universitet i Dallas
Mikael reste jämt, jag var ofta ensam och kände ingen. Så jag började studera vid Southern Methodist University (SMU) i Dallas, samtidigt som jag jobbade som volontär vid ett sjukhus. Jag var en s.k ‘Candy Striper’ och gjorde en mängd olika saker, som att transportera och skriva in patienter, leverera mediciner, springa ärenden, sitta i informationen och visa patienter till rätt plats. Sex år senare, när vi fått våra gröna kort, började jag läsa in en andra Master Degree samtidigt som jag undervisade under- graduates (fil kand nivå) på University of Texas at Dallas (UTD), School of Economics, Politics and Policy Sciences.  Så idag har jag en fil. kand i sociologi från Uppsala Universitet, ett certifikat i journalistik från Poppius Journalistskola i Stockholm, en Master of Liberal Arts från SMU samt en Master of Science i International Political Economy från UTD.

Downtown Dallas

Informerar i Texas om internationella frågor
Jag hade från början tänkt att fortsätta undervisa men började i stället skriva om politik för webbtidningen Examiner.
Har också provat på att skriva Lifestyle för CBS och Entertainment of AXS. Sedan Examiner gick i konkurs sommaren 2016 har jag inriktat mig mer på att vara aktiv inom World Affairs Council här i Dallas. Organisationen sysslar med citizen diplomacy och att utbilda och informera människor bosatta i norra Texas om internationella frågor. Det är väldigt intressant och jag har haft privilegiet att träffa många högt uppsatta politiker, affärsmän och andra dignitärer samt lära mig mycket om världsfrågor.

Caroline, f.d. mexikanske presidenten Vicente Fox och hans hustru Martha.

Släkt och vänner i Sverige att besöka och få besök av

Men jag saknar Sverige ibland, framförallt min familj och mina vänner. Min mamma, Vivianne Älvebrink, bor fortfarande kvar på Gräsö och mina bröder i Östhammar, respektive Uppsala. Även om jag försökt åka till Sverige en gång om året, har det inte riktigt blivit så. Mikael och jag har inga barn, vår lilla dotter Francine dog 1999, men vi har tre hästar, två afghanhundar och två katter så det är svårt att vara borta längre tider. Vi har inte heller så långa semestrar som man har i Sverige så vi kan egentligen bara vara max 10 dagar i Sverige. Så vartannat år, ibland varje år, har vi haft besök av familj eller vänner hit. Jag tycker det är så roligt att få besök och visa upp min delstat.

Caroline med Jeanette Danielsson, Öregrund, och cowboyen Jay. På trail ride i Texas.

Går ej att jämföra landet Sverige med kontinenten USA
Jag har följt svensk media en hel del under det senaste året p.g.a. av valet, och det är så många missuppfattningar om USA. Framförallt beror det på att media jämför landet Sverige med landet USA. Men USA är inget land, det är en kontinent på omkring 320 miljoner människor och med 50 historiskt, ekonomiskt och politiskt olika delstater. Så kulturen i New York, som många svenskar besöker, eller Los Angeles, som också är ett populärt resmål, är helt olika den i Texas, Colorado eller Georgia. Man bör därför jämföra USA med hela EU för att det skall bli något så när jämförbart. Delstaternas konstitutioner är olika. Reglerna att göra business är olika. Från det mycket mer reglerade Kalifornien till det mer affärsvänliga Texas till exempel. Styrkan av guvernörsmakten skiljer sig från delstat till delstat. Vissa delstater har friskolor, andra inte. Vissa delstater väljer domare till lokala domstolar, andra delstater utser dem. Obama Care var t.ex. baserat på en sjukvårdsreform i delstaten Massachusetts som implementerades 2006 under den republikanske guvernören Mitt Romney. Så delstaternas sociala reformer är, med andra ord, också olika utformade och finansierade. Texas, till exempel, har ingen delstats-inkomstskatt, utan finansierar skolsystemet med fastighetsskatt. Vad som är bättre och sämre i USA respektive Sverige är nog svårt att säga – det är olika helt enkelt.

Likheter mellan Gräsö och Texas
Det är intressant att se hur lik mentaliteten (under ytan) i Texas är den på Gräsö. Det skämtades när jag växte upp att den svenska lagen upphörde att gälla ungefär vid Dummelgrund, och att Gräsöbor inte ville bli styrda av myndigheter borta i Stockholm. Samma känsla av oberoende och frihet finns här; ingen gillar att bli detaljstyrd av en regering i Washington DC.  Det har att göra med geografi och klimat. Texas är stort och till stor del ruralt med ett klimat som ställer stora krav på dess innevånare. Det är tufft att överleva helt enkelt, precis som det var för många Gräsöbor en gång i tiden. Så jag känner mig hemma här i Texas. Här finns allt. Både fantastisk natur och pulserande storstad. Om jag vill åka ut på landet hoppar jag bara in i min pickup truck – en Dodge Ram Megacab och kör en halvtimme norrut. Där har jag mina hästar. Den nu 21 år gamla Rock A Doc, som är min första häst och den jag lärde mig rida western på, är stallad i en liten ort som heter Celina. Mina tävlingshästar finns i ett annat stall en bit därifrån. Vill jag träffa mer folk och se mer stad åker jag i motsatt riktning, och har möjlighet att ta del av en mängd kulturella evenemang, trevliga restauranger och fritidsaktiviteter.

Caroline med tävlingshästen Fool In The Rain

”You have to roll with the punches”
Mina framtidsplaner? Vet inte exakt ännu, jag håller på med några olika leads, det enda jag vet är att jag har minst en yrkeskarriär till i mig. ”You have to roll with the punches” När saker och ting inte går som man planerat eller tänkt sig, och det händer ofta, är det bättre att vara flexibel och förändra sig med situationen. Man måste fortsätta framåt i stället för att gå upp i limningen och freak out. Stängs en dörr öppnas alltid en annan.

Caroline och Beowulf (selfie)

Har journalistens yrkeskunnande försvunnit i en värld av Twitter, Facebook kommentarer och klickande?

Har journalistens yrkeskunnande försvunnit i en värld av Twitter, Facebook kommentarer och klickande?

Några av de viktigaste läxorna jag lärde mig vid journalistutbildningar i både Sverige och USA var att vara uppmärksam och försöka kontrollera mina förutfattade meningar; att inte underskatta mina läsare, och att mitt jobb var att ge mina läsare så mycket information som möjligt så han eller hon sedan kunde göra ett informerat beslut om frågan. Dessa riktlinjer är fortfarande vad jag rättar mig efter i min yrkesutövning. 

Frågan är dock om kunskapen försvunnit i en värld av Twitter, Facebook kommentarer och artikel klickande.

Läs resten av min debatt artikel “Journalistens yrkeskunnande i fara” i Uppsala Nya Tidning.

Swedish poems and my love of nature

Swedish poems and my love of nature


When my dear friend Olle sent me this beautiful photo today, I could not help but to think of the many Swedish poems and poets I love. Few are translated into English but I found this one by Pär Lagerkvist, “Det är vackrast när det skymmer” – “It is fairest in the gloaming air” , that I think fit this pic. so well. Lagerkvist (1891-1974) received a Nobel Prize in Literature in 1951 and was educated at my alma mater Uppsala University.

It is fairest in the gloaming air

(Det är vackrast när det skymmer)

It is fairest in the gloaming air.
All the love the heavens bare
is collected in a dusky light
above the earth,
above the city light.

All is love, caressed by hands.
The Lord himself will vanish distant strands.
All is near, all is far away.
All is given
man for today.

All is mine, and all shall be taken away from me,
within moments all shall be taken away from me.
The trees, the clouds, the earth I face.
I shall wander—
alone, without a trace.
Original by P. Lagerkvist, published in the collection Kaos, 1919.
English translation by P.O. Kristensson, 2011.

I also like Gustav Fröding (1860 -1911). He too studied at Uppsala University, although never taking a degree. He was a journalist though he spent long periods in sanatoriums for the treatment of nervous disorders. Fröding liberated Swedish verse from traditional patterns, uniting conversational style language with a rich musical form, and is probably the Swedish poet I love the most.

The Old Mountain Troll

The evening draws on apace now
The night will be dark and drear;
I ought to go up to my place now,
But ’tis pleasanter far down here.

Mid the peaks where the storm is yelling
‘Tis lonely and empty and cold;
But ’tis merry where people are dwelling,
In the beautiful dale’s green fold.

And I think that when I was last here
A princess wondrously fair,
Soft gold on her head, went past here;
She’d make a sweet morsel, I swear!

The rest fled, for none dared linger,
But they turned when far off to cry,
While each of them pointed a finger:
“What a great, nasty troll! oh, fie!”

But the princess, friendly and mild-eyed,
Gazed up at me, object of fright,
Though I must have looked evil and wild-eyed,
And all fair things from us take flight.

Next time I will kiss her and hold her,
Though ugly of mouth am I,
And cradle and lull on my shoulder,
Saying: “Bye, little sweet-snout, bye!”

And into a sack I’ll get her,
And take her home with me straight,
And then at Yule I will eat her
Served up on a fine gold plate.

But hum, a-hum! I am mighty dumb,–
Who’d look at me then so kindly?
I’m a silly dullard–a-hum, a-hum!
To think the thing out so blindly.

Let the Christian child go in peace, then;
As for us, we’re but trolls, are we.
She’d make such a savory mess, then,
It is hard to let her be.

But such things too easily move us,
When we’re lonely and wicked and dumb,
Some teaching would surely improve us.
Well, I’ll go home to sleep-a-hum!

This last poem is also written by Gustav Fröding, but in Swedish — I don’t dare to translate… It was the first poem I ever read. I was in junior hight at this time grappling with bullies and trying to find a way to cope. Gustav Fröding helped me, and so did my love for nature.


En klang som av små violiner
går svag som susning i hassel och björk,
och månen på ängarne skiner,
men skogen är midnattsmörk.
Det skymtar, det svävar som böljande hår,
det dansar på yra eteriska tår.
Ti ta! Ti ta! Ti ta!

Det skymtar som barmar och halsar,
det lyfter på släp som av silke och flor,
det vajar, det viftar och valsar
i nätta, bevingade skor.
Vem är det, som håller sin vindlätta bal
vid midnattens timme i månsilversal?
Ti ta! Ti ta! Titania!

Listen to me reading the poem:

Journalist: fill Sweden with ISIS, force anti immigrant Swedes into exile

Journalist: fill Sweden with ISIS, force anti immigrant Swedes into exile

In a debate article, November 5, Swedish journalist and opinion editor Teodor Stig-Matz on the news site Nyheter24, blasted rural and working class Swedes saying that Sweden should be filled with Islamic terrorists so that people negative to immigration would be forced into exile.

” I used to be proud of Sweden”, he writes in an open letter to Sweden Democrat parliament member Ken Ekeroth .” But I despise you and the Swede’s voting for your party — you all speak with disgusting dialects, and I would like to put all small cities in Sweden behind walls and throw away the key!”.

I used to be proud of Sweden too Mr. Stig-Matz, the country was by many seen as a beacon of light and social innovation, an example on how to solve and deal with societal problems in a fair way. But your blatant disdain for democracy – about 25% of Swedes today identify themselves with the anti-immigration Sweden Democrats making it the country’s largest political party – is frightening, so is your prejudice of rural Swedes.

Growing up on the small rural island of Gräsö I can assure you my friends and family are thoughtful people worried about Sweden’s future. They come from all walks of life, and from different political ideologies.  But although countries such as France and Germany in absolute terms receive more asylum seekers, Sweden has the largest number of asylum applications per capita in the European Union, and it has had a both cultural and economic impact on the country populated by 9.64 million people.

In October, for example, the country’s migration agency raised its forecast to as many as 190,000 people arriving this year, and 170,000 in 2016. The agency also warned the cost will rise to 60 billion kronor 2016, doubling its earlier forecast, and reach about 70 billion kronor in 2019.

The strain on the system is already visible and it is no doubt that the Sweden Democrat leader, Jimmie Åkesson, has tapped into a massive anger over the country’s high youth unemployment, deteriorating quality of healthcare, elderly care and public education, plus the traditional political parties unwillingness to address the problems.

” I neither trust the politicians, nor the media”, says my friend Sven-Olof Larsson, a retired dentist.

The sentiment is not unique. A day after the brutal knife attack at an IKEA in the the country’s fifth largest city of Västerås, where one refugee allegedly killed a 55-year old mother and her 27-year old son on the same day he had been denied asylum, one of Sweden’s largest newspapers, Aftonbladet in an article, denied rampant social media rumors that they had censured or misrepresented information concerning the case.

That is as troubling as Mr.Stig-Matz’s open disdain for democracy, and points to one of Sweden’s biggest problem — the media. Historically tied to the political parties and state-run until the early 1990s when satellite technology paved the way for privatization, they are not in a habit of scrutinizing politicians or public policies, except when it comes to the Sweden Democrats.


Copyright, 2016, Caroline Calais. All rights are reserved.